Årsboken 2010

Minnen från mitt jägarliv är årsboken 2010

Minnen från mitt jägarliv/Jakter och skogsliv i Dalarna

Nu är det dags för ännu en nyutgåva i vår serie nyutgåvor av Gustaf Schröders böcker.
Minnen från mitt jägarliv var den andra boken Gustaf skrev efter debuten med Minnen från skogarna 1888.
Framgången med hans debutbok blev så stor att han raskt fick sätta sig ner och skriva ännu en bok, som utkom redan 1889.
I detta skede hade han fortfarande massor av upplevelser att återberätta och sannolikt hade han ingen aning om att hans andra bok skulle följas av ytterligare 24 böcker.

Den här boken har underrubriken Jakter och skogsliv i Dalarne och det ger en klar begränsning av var hans upplevelser utspelas.
Han tillbringade 20 år av sitt yrkesverksamma liv i Dalarna och många minnen finns beskrivet i den här boken.


Men att Gustaf inte helt tömde minnenas arkiv från sin tid i Dalarna vittnar hans bok Tjugu år i Dalarna, som kom sju år och 11 böcker senare.
Årsboken 2010 innehåller många spännande jakter, men också beskrivningar av flottningen i Österdalälven med den fruktade Trängsletforsens timmerbrötor.

Det är mycket nationalromantik med fester i den tidens Dalarna parat med flottarromantik med kvällar vid forsen och fisken som vakar och lätt kan fångas av den intresserade.

Gustaf är mästerlig berättare och det är inte svårt att uppleva det han beskriver. Till och med myggens intensiva attacker går att känna igen när han beskriver fiske en sommarkväll på älven.

Men det fanns stunder, när Gustaf rannsakade det han höll på med och inte minst den tidens sätt att jaga. Särskilt förfasades han över de tunna mässingsnarorna, som brukades flitigt av den tidens allmogen, för att inte tala om trampsaxarna.

Att jaga björnen på det sätt som Gustaf praktiserade krävde för mycket arbete. Istället lades kraftiga saxar ut på försåtliga ställen, där björnen kunde förväntas röra sig. Gustaf beskriver hur han kunde se det negativa resultatet av en sådan sax som inte fick nog tillsyn. Det hände att björnen fastnade och till slut gnagde av sitt eget ben för att komma loss.

En av de björnar Gustaf skriver om i den här boken hade just en avkapad framlabb, när den sköts.
Försåtligheten med trampsax beskriver Gustaf när en av hans hundar råkar fastna i en sådan.
Turligt nog reagerade Gustaf på hundens märkliga ylande och kom till undsättning, men saxens käftar var så kraftigt spända att Gustaf inte orkade öppna den med handkraft.

Han sköt skott i luften för att påkalla jaktkamraternas uppmärksamhet för att få hjälp att få loss den ylande hunden.
Men Gustaf fick kämpa själv och letade förtvivlat efter stockar och slanor för att bryta med.
Under detta arbete höll han själv på att fastna i ytterligare en sax som låg gillrad intill. Det var rena turen som gjorde att han inte blev sittande med benet i kläm.

För några jaktkamrater kom aldrig till undsättning – de trodde att Gustaf sköt efter harar och annat vilt…
Vi hoppas att boken skall bli uppskattad av medlemmarna. Detta är den 18:e nyutgåvan i Sällskapets serie.

ISBN 978-91-978049-7-4

POEM Förlag

Se också under fliken Böcker/Nytutgivna böcker.

Årsmötet i Arvika 2009

Skylt nummer tolv sattes upp vid årsmötet i Arvika

Sällskapets 20-årsjubileum, som firades i samband med årsmötet i Arvika, blev välbesökt och gynnades av ett vackert väder. Som vanligt inleddes mötet med en gemensam lunch på Gate Gästgiveri – det hus där Gustaf tillbringat många av sin barndoms somrar. Ove Köhler gav oss en bild av hur det kunde gå till i det Schröderska hemmet på Gate.

Efter årsmötet åkte vi till Såguddens friluftsmuseum för att titta på Schröder-utställningen, men också för att sätta upp skylt nummer tolv. Den sitter nu på Schröder-stugan, som flyttats till Sågudden från sin ursprungliga plats inne i Arvika där familjen Schröder bodde.

Att stugan fortfarande har kärnfriskt virke i sina stockar märktes när sekreteraren försökte skruva upp skylten. Om det var bristade handhavande av skruvdragaren eller om virket var så hårt var det dock skilda meningar om bland åskådarna.  Men nu är skylten uppsatt och John Hedenskog i museiföreningen myste så nöjd efteråt.

I samband med utflykten till muséet passade några av årsmötesdeltagarna på att gå förbi minnesstenen vid Kattviken, som står vid den byggnad som idag ersatt Schröderfamiljens ullspinneri inne i centrum. Ordföranden Lars Mebius passade på att informera om hur stenen kom till och hur den en dag förra året också skadades av en oförvägen bilist.

Efter kaffe på Sågudden var det en grupp som åkte ut till kyrkogården i Arvika för att fira Gustafs minne genom att lägga ner en blomma vid graven. Som av en tillfällighet började kyrkklockorna ringa just som ordföranden Lars Mebius lagt ner blommorna.

Det tolkade vi närvarande som ett tecken på Arvikabornas hyllning till en stor författare.

Bokmässan i Karlstad 2008

Gustaf var på bokmässa – igen!

Bokmässan i Karlstad som anordnas i november varje år är en stor samlingsplats för bok- och läsintresserade. Som vanligt fanns Gustaf Schröder-Sällskapet på plats båda dagarna.

Vi talade oss varma för Sällskapets idéer och om Gustafs suveräna författarskap. Många gav sig tid att lyssna och det blev också en handfull nya medlemmar.

Under första dagen bemannades Gustaf Schröder-Sällskapets monter av Birgitta och Lars Mebius, medan Alf Davidsson tog andra dagens arbetspass.

Han lyckades locka både riksmarskalken och ett länsråd att intressera sig för den gode Gustaf.

Årsmötet i Nisshyttan 2008

Gustafs jaktstuga i Nisshyttan fick skylt nummer 10

Det gamla bruket Nisshyttan skulle bli Gustafs sommarvistelse 1895 när han ville dra sig tillbaka från Stockholm några månader. Efter bara några veckor flyttade Gustaf till en jaktstuga vid Yxtjärn, som Gustaf sedan tillbringade många månader i under sommaren och hösten 1895.
Stugan finns kvar än idag, men ägs av ett skogsbolag, men hyrs som sommarhus av Birgit och Roland Eriksson från Falun.


Stugan blev Gustafs hemvist, när han fick lämna plats för andra gäster vid bruket i Nisshyttan. Gustaf och hans son Nåcke inkvarterade sig i stugan, som fick rustas med bl.a. nya fönsterrutor inför sommarvistelsen.

I kapitlet I hyttskogen i årsboken 2008; Från skilda marker, kan du läsa mera om Gustafs fantastiska sommar i trakterna av Nisshyttan.
I kapitlet beskriver Gustaf den här vistelsen nästan som en ungdoms indiansommar med fiske, bad och jakt. Utan andra bekymmer än att fördriva dagarna.
Gustaf och sonen Nåcke fick efter en tid även sällskap av dottern Ia, eller Ja, som hon felaktigt har fått sitt namn stavat i Gustafs bok. (Vi har inte ändrat denna felaktighet från originalboken i vår nyutgåva, reds anmärkning).
Den lilla stugan bestod av ett enda rum, med en stor öppen spis vid ena långväggen. Idag ser huset nästan likadant ut med sina gamla patinerade timmerväggar.
– Vi har inte ändrat på någonting annat än att vi fodrat in en liten skrubb i ena änden, säger Birgit och Roland Eriksson, som haft huset i många år.
Att det skulle finnas något utrymme på vinden känner de inte till, men enligt Gustaf så var det här som sonen och hans kamrat inredde sina liggplatser sommaren 1895.


Bilder: Skylt nummer 10 är uppsatt på Jaktstugan vid Yxtjärn i samband med årsmötet den 6 juni 2008. Makarna Birgit och Roland Eriksson är nöjda konstaterar ordföranden Lars Mebius.

Litteraturpriset 2008

Ann Sundén-Cullberg fick litteraturpriset 2008

I samband med Gustaf Schröder-Sällskapets årsmöte i Säter, Dalarna, den 6 juni i år delades Sällskapets Litteraturpris ut till Ann Sundén-Cullberg.

Ann Sundén-Cullberg är född och uppvuxen mitt inne i Stockholm. Hon är gift med en fryksdaling och bor på hans föräldragård Kilnäs strax utanför Torsby sedan 30 år. Fryksdalingen är skogvaktare och jägare vilket gjorde Ann bekant med både skog och jakt.


När hon får presentera sig själv så blir det så här:
”Jag är lite mångsysslare. Som ung studerade jag vid Uppsala universitet och tog en fil.kand.examen i bl.a. pedagogik och nordiska språk. Under ett tiotal år bedrev jag tillsammans med Arne mjölkproduktion på gården (fjällkor). Vi hade också får, höns och jakthundar (en älghund och en stövare, den senare har bytts ut med några generationer vorsteh).

En blombok

I dag har längtan efter skrivande och att göra böcker tagit över. 
Har ett litet bokförlag som heter Boviggen efter den sjö som ligger i vårt skogsskifte mitt i Finnskogen 4 mil norr om Torsby. 
Har förutom Tolvmilaskogen gjort en blombok tillsammans med biologen och fotografen Björn Ehrenroth: Den blommande finnskogen där 50 olika örter presenteras i ord och bild. Har även skrivit tillsammans med en journalist boken Fotograferna på Kyrkogatan som handlar om tre fotografer i Torsby från 1880-1997. 
Den äldsta är en kvinna, Anna-Lisa Pewe, på 98 år som fortfarande lever och bor i samma hus som de tidigare fotograferna.
Ibland händer också att jag guidar på den vandringsled som jag låtit göra i den egna skogen, nämnd ovan. Den är 10 km lång och har fantastiska utsikter över Finnskogens milsvida skogar.
Vi har en son i Köpenhamn. Annars lever vi ett härligt pensionärsliv tillsammans på vår vackra gård vid Röjdån.”

Vi gratulerar Ann Sundén-Cullberg till Gustaf Schröders Litteraturpris 2008.

Juryns motivering löd:

”Tolvmilaskogen mellan Värmland och Dalarna har varit en dramatisk tummelplats genom århundraden. Ann Sundén-Cullberg har i sitt författarskap synliggjort både historia, mänskliga öden och myter i detta oändliga rum.”

Gå med i Gustaf Schröder-Sällskapet

Vi bevarar Gustafs minne

För att inte Gustaf Schröders minne skall blekna har Gustaf Schröder-Sällskapet bildats vars syfte är att bevara och vidareutveckla insikten om de såväl litterära som kulturhistoriska värden som finns i Gustaf Schröders författarskap.

Vi bildades 1989 och firade 20-årsjubileum 2009. Sällskapet har cirka 600 medlemmar spridda över hela landet, övriga Europa och i USA.

Vårt arbete inriktas på dokumentation av allt material som finns om och av Gustaf Schröder. Vi har ögonen öppna efter nya och okända uppgifter och försöker följa upp och kontrollera dessa.

Nyutgåvorna ett viktigt arbete

Allt sedan starten har vi arbetat med en serie nyutgåvor av Gustafs alla böcker. En nyutgåva per år ger vi ut, som också skickas ut som årsbok till medlemmarna.

Hittills har 18 nyutgåvor producerats i Sällskapets nya serie. Senaste utgåvan, Minnen från mitt jägarliv, utkom 2010. (Läs mera under ”Böcker”).

Årsmötet som hålls den 6 juni varje år – på Gustafs födelsedag – brukar alltid förläggas på en plats som har anknytning till Gustaf Schröder på något sätt.

Fyra gånger om året utkommer den 8-sidiga medlemstidningen NYING, som tar upp allt som handlar om Gustaf Schröder. (Läs mera under ”Medlemstidningen NYING”).

Gustaf Schröder-Sällskapets Litteraturpris

Sällskapet instiftade 1996 ett Litteraturpris, som skall delas ut till en författare eller kulturarbetare som arbetar i Gustafs anda.

I statuterna för priset står det:

”Priset skall utdelas till författare som  i Gustaf Schröders anda verklighetstroget skildrat jakt och naturupplevelser, ävensom genom historiska berättelser och romaner lyft fram händelser och skeenden i landskaps- och bygdehistoria”.

Senast delades Litteraturpriset ut 2008 till Ann Sundén-Cullberg, från Torsby.

En vild värmlänning

En frisk fläkt från vildmarken

En frisk fläkt av vildmark, där man kunde förnimma doften av röken från en nying, spreds i Stockholms societetssalonger i slutet av 1800-talet. En vild värmlänning chockerade och underhöll blaserade herrar och damer med bloddrypande skildringar av björnjakter djupt inne i de okända skogarna. Det var så jägaren och bokhållaren Gustaf Schröder blev framgångsrik författare för 120 år sedan.

Stockholm var en fjärran exotisk plats för en skogsman och jägare, kan man tycka. Gustaf Schröder, som föddes på Gustavdagen den 6 juni 1824 i Edsvalla, var ingen stadsmänniska. När han kom till Stockholm 1888 hade han under ett 64-årigt liv tillbringat sin mesta tid ute bland de susande granarna och sovit många nätter under bar himmel med en nying som enda värmekälla.

Vildmarken hans hem

Jakten hade varit hans drivkraft och vildmarken hans riktiga hem. Att han på sin ålders höst skulle bli en av våra mest lästa författare hade han ingen aning om.

Varför skriver du inte om detta uppmanade hans vänner Anders Zorn och Albert Engström.

Gustaf tog sin penna och började skriva. Samma år utkom hans första bok Minnen från skogarna på Bonniers. Det blev en succé. Så hade ingen förut beskrivit jakten, skogarna och människorna.

Många böcker

I rask takt skrev sedan Gustaf Schröder 26 egna böcker och han lade inte sin penna åt sidan förrän han var 85 år gammal. Hans böcker handlade om jakt, om den tidens arbete på bruk och i skogen. Han beskriver finnarna och deras kultur som ingen annan och han är en duktig skidåkare och ger sig till och med på att göra en instruktionsbok i skidåkning.

I fosterhem

En märklig man måste man påstå, som egentligen inte hade någon påkostad utbildning. När han som femåring kom med sin familj till Arvika började bekymren. Faderns spinnerifabrik gick över styr och fadern dog när Gustaf var ung. För en syskonskara på 11 barn gällde det för änkan att hitta fosterhem åt barnen. Gustaf hamnade bl.a. på herrgården i Häljeboda och fick läsa för informatorn tillsammans med herrgårdens barn.

Böckerna intresserade inte Gustaf så mycket som smedernas jaktskildringar. Snart fanns också Gustaf i jaktgänget, när de drog ut på jakt. Det var i Häljeboda som tonårige Gustaf sköt sin första varg i en fångstgrop.

Han kom att bli den tidens mest kände jägare, som fällde mer än 60 björnar, tusentals harar, tjädrar och orrar.