Årsmötet i Älvdalen 2010

Uppskattat årsmöte i Älvdalen med besök i Trängslet

Årsmötet 2010 hölls i Älvdalen den 6 juni och vi gynnades av ett strålande vackert väder, men regnskurarna hotade på avstånd. Uppslutningen till detta årsmöte blev inte den förväntade, men de som kom fick vara med om en spännande dag i Gustafs anda.

Lunchen och årsmötesförhandlingarna avklarades på Älvdalens hotell, mitt i Älvdalen. Efteråt gjorde vi en utflykt till Bondgården, som ligger intill stora genomfarten vid den södra infarten. (Bilderna nedan t.v.)  Byggnaden är stor och imponerande och ingen kan missa den. Sannolikt är det dock få som vet vilken historia som denna byggnad ruvar på.

Bondgården Älvdalen

Nu har Gustaf Schröder-Sällskapet satt upp en skylt, nr 14, som talar om att Gustaf Schröder minsann bodde här tre år under slutet av 1800-talet. På så vis kommer den här gårdens historia att väcka en och annan besökare i framtiden.

Skylten blev bra konstaterade ordföranden Lars Mebius och vår värd på stället, styrelseledamoten Jonas Jonsson tyckte att detta höjde hela byggnadens status.

Efter skyltuppsättningen åkte en karavan med bilar några mil nordväst ut mot Idre och främst målet för eftermiddagen dammen i Trängslet. Här mötte oss den mycket kunniga guiden Marit Norin, (bilden ovan.) som minsann kunde dammens 50-åriga historia.

Efter en intresserad genomgång och frågestund vid informationstavlan fick deltagarna åka över dammen till det norra landfästet. Vi stannade till mitt på dammen och såg den storslagna forsfåran som Gustaf kämpade emot när han skulle lösa flottningens problem i denna besvärliga fors.

Ingen i sällskapet tvivlade på vilka enorma timmerbrötar som kunde uppstå i denna trånga forsfåra mellan de höga bergssidorna.

Dagen avslutades med kaffe i en av de jättestora matsalarna som finns här i militärens stora anläggning.

Årsmötet i Arvika 2009

Skylt nummer tolv sattes upp vid årsmötet i Arvika

Sällskapets 20-årsjubileum, som firades i samband med årsmötet i Arvika, blev välbesökt och gynnades av ett vackert väder. Som vanligt inleddes mötet med en gemensam lunch på Gate Gästgiveri – det hus där Gustaf tillbringat många av sin barndoms somrar. Ove Köhler gav oss en bild av hur det kunde gå till i det Schröderska hemmet på Gate.

Efter årsmötet åkte vi till Såguddens friluftsmuseum för att titta på Schröder-utställningen, men också för att sätta upp skylt nummer tolv. Den sitter nu på Schröder-stugan, som flyttats till Sågudden från sin ursprungliga plats inne i Arvika där familjen Schröder bodde.

Att stugan fortfarande har kärnfriskt virke i sina stockar märktes när sekreteraren försökte skruva upp skylten. Om det var bristade handhavande av skruvdragaren eller om virket var så hårt var det dock skilda meningar om bland åskådarna.  Men nu är skylten uppsatt och John Hedenskog i museiföreningen myste så nöjd efteråt.

I samband med utflykten till muséet passade några av årsmötesdeltagarna på att gå förbi minnesstenen vid Kattviken, som står vid den byggnad som idag ersatt Schröderfamiljens ullspinneri inne i centrum. Ordföranden Lars Mebius passade på att informera om hur stenen kom till och hur den en dag förra året också skadades av en oförvägen bilist.

Efter kaffe på Sågudden var det en grupp som åkte ut till kyrkogården i Arvika för att fira Gustafs minne genom att lägga ner en blomma vid graven. Som av en tillfällighet började kyrkklockorna ringa just som ordföranden Lars Mebius lagt ner blommorna.

Det tolkade vi närvarande som ett tecken på Arvikabornas hyllning till en stor författare.

Årsmötet i Nisshyttan 2008

Gustafs jaktstuga i Nisshyttan fick skylt nummer 10

Det gamla bruket Nisshyttan skulle bli Gustafs sommarvistelse 1895 när han ville dra sig tillbaka från Stockholm några månader. Efter bara några veckor flyttade Gustaf till en jaktstuga vid Yxtjärn, som Gustaf sedan tillbringade många månader i under sommaren och hösten 1895.
Stugan finns kvar än idag, men ägs av ett skogsbolag, men hyrs som sommarhus av Birgit och Roland Eriksson från Falun.


Stugan blev Gustafs hemvist, när han fick lämna plats för andra gäster vid bruket i Nisshyttan. Gustaf och hans son Nåcke inkvarterade sig i stugan, som fick rustas med bl.a. nya fönsterrutor inför sommarvistelsen.

I kapitlet I hyttskogen i årsboken 2008; Från skilda marker, kan du läsa mera om Gustafs fantastiska sommar i trakterna av Nisshyttan.
I kapitlet beskriver Gustaf den här vistelsen nästan som en ungdoms indiansommar med fiske, bad och jakt. Utan andra bekymmer än att fördriva dagarna.
Gustaf och sonen Nåcke fick efter en tid även sällskap av dottern Ia, eller Ja, som hon felaktigt har fått sitt namn stavat i Gustafs bok. (Vi har inte ändrat denna felaktighet från originalboken i vår nyutgåva, reds anmärkning).
Den lilla stugan bestod av ett enda rum, med en stor öppen spis vid ena långväggen. Idag ser huset nästan likadant ut med sina gamla patinerade timmerväggar.
– Vi har inte ändrat på någonting annat än att vi fodrat in en liten skrubb i ena änden, säger Birgit och Roland Eriksson, som haft huset i många år.
Att det skulle finnas något utrymme på vinden känner de inte till, men enligt Gustaf så var det här som sonen och hans kamrat inredde sina liggplatser sommaren 1895.


Bilder: Skylt nummer 10 är uppsatt på Jaktstugan vid Yxtjärn i samband med årsmötet den 6 juni 2008. Makarna Birgit och Roland Eriksson är nöjda konstaterar ordföranden Lars Mebius.