Uppskattat årsmöte i Älvdalen med besök i Trängslet
Årsmötet 2010 hölls i Älvdalen den 6 juni och vi gynnades av ett strålande vackert väder, men regnskurarna hotade på avstånd. Uppslutningen till detta årsmöte blev inte den förväntade, men de som kom fick vara med om en spännande dag i Gustafs anda.
Lunchen och årsmötesförhandlingarna avklarades på Älvdalens hotell, mitt i Älvdalen. Efteråt gjorde vi en utflykt till Bondgården, som ligger intill stora genomfarten vid den södra infarten. (Bilderna nedan t.v.) Byggnaden är stor och imponerande och ingen kan missa den. Sannolikt är det dock få som vet vilken historia som denna byggnad ruvar på.
Nu har Gustaf Schröder-Sällskapet satt upp en skylt, nr 14, som talar om att Gustaf Schröder minsann bodde här tre år under slutet av 1800-talet. På så vis kommer den här gårdens historia att väcka en och annan besökare i framtiden.
Skylten blev bra konstaterade ordföranden Lars Mebius och vår värd på stället, styrelseledamoten Jonas Jonsson tyckte att detta höjde hela byggnadens status.
Efter skyltuppsättningen åkte en karavan med bilar några mil nordväst ut mot Idre och främst målet för eftermiddagen dammen i Trängslet. Här mötte oss den mycket kunniga guiden Marit Norin, (bilden ovan.) som minsann kunde dammens 50-åriga historia.
Efter en intresserad genomgång och frågestund vid informationstavlan fick deltagarna åka över dammen till det norra landfästet. Vi stannade till mitt på dammen och såg den storslagna forsfåran som Gustaf kämpade emot när han skulle lösa flottningens problem i denna besvärliga fors.
Ingen i sällskapet tvivlade på vilka enorma timmerbrötar som kunde uppstå i denna trånga forsfåra mellan de höga bergssidorna.
Dagen avslutades med kaffe i en av de jättestora matsalarna som finns här i militärens stora anläggning.
Minnen från mitt jägarliv/Jakter och skogsliv i Dalarna
Nu är det dags för ännu en nyutgåva i vår serie nyutgåvor av Gustaf Schröders böcker. Minnen från mitt jägarliv var den andra boken Gustaf skrev efter debuten med Minnen från skogarna 1888. Framgången med hans debutbok blev så stor att han raskt fick sätta sig ner och skriva ännu en bok, som utkom redan 1889. I detta skede hade han fortfarande massor av upplevelser att återberätta och sannolikt hade han ingen aning om att hans andra bok skulle följas av ytterligare 24 böcker.
Den här boken har underrubriken Jakter och skogsliv i Dalarne och det ger en klar begränsning av var hans upplevelser utspelas. Han tillbringade 20 år av sitt yrkesverksamma liv i Dalarna och många minnen finns beskrivet i den här boken.
Men att Gustaf inte helt tömde minnenas arkiv från sin tid i Dalarna vittnar hans bok Tjugu år i Dalarna, som kom sju år och 11 böcker senare. Årsboken 2010 innehåller många spännande jakter, men också beskrivningar av flottningen i Österdalälven med den fruktade Trängsletforsens timmerbrötor.
Det är mycket nationalromantik med fester i den tidens Dalarna parat med flottarromantik med kvällar vid forsen och fisken som vakar och lätt kan fångas av den intresserade.
Gustaf är mästerlig berättare och det är inte svårt att uppleva det han beskriver. Till och med myggens intensiva attacker går att känna igen när han beskriver fiske en sommarkväll på älven.
Men det fanns stunder, när Gustaf rannsakade det han höll på med och inte minst den tidens sätt att jaga. Särskilt förfasades han över de tunna mässingsnarorna, som brukades flitigt av den tidens allmogen, för att inte tala om trampsaxarna.
Att jaga björnen på det sätt som Gustaf praktiserade krävde för mycket arbete. Istället lades kraftiga saxar ut på försåtliga ställen, där björnen kunde förväntas röra sig. Gustaf beskriver hur han kunde se det negativa resultatet av en sådan sax som inte fick nog tillsyn. Det hände att björnen fastnade och till slut gnagde av sitt eget ben för att komma loss.
En av de björnar Gustaf skriver om i den här boken hade just en avkapad framlabb, när den sköts. Försåtligheten med trampsax beskriver Gustaf när en av hans hundar råkar fastna i en sådan. Turligt nog reagerade Gustaf på hundens märkliga ylande och kom till undsättning, men saxens käftar var så kraftigt spända att Gustaf inte orkade öppna den med handkraft.
Han sköt skott i luften för att påkalla jaktkamraternas uppmärksamhet för att få hjälp att få loss den ylande hunden. Men Gustaf fick kämpa själv och letade förtvivlat efter stockar och slanor för att bryta med. Under detta arbete höll han själv på att fastna i ytterligare en sax som låg gillrad intill. Det var rena turen som gjorde att han inte blev sittande med benet i kläm.
För några jaktkamrater kom aldrig till undsättning – de trodde att Gustaf sköt efter harar och annat vilt… Vi hoppas att boken skall bli uppskattad av medlemmarna. Detta är den 18:e nyutgåvan i Sällskapets serie.
Genom att fortsätta använda denna webbplats godkänner du användandet av cookies. mer information
Dina cookie-inställningar för denna webbplats är satt till ”tillåt cookies” för att ge dig den bästa upplevelsen. Om du fortsätter använda webbplatsen utan att ändra dina inställningar för cookies eller om du klickar ”Godkänn” nedan så samtycker du till detta.